Hej, Region Gävleborg! Och hej även till andra eventuella världsarvsfantaster som skulle kunna råka snubbla över denna sida. Denna sajt skulle egentligen inte lanseras förrän i slutet av april, så ni får ursäkta att det är lite ”halvklätt”, men jag ville att ni skulle få denna sida åtminstone.
Jag heter Isabelle Fredborg och för några år sedan skrev jag en bok om fäbodar. Varför? Jo, för att jag under många år varit intresserad av mathistoria, vilket ledde till ett intresse för smör, vilket ledde till en besatthet av att göra gott smör, vilket förstås ledde till fäbodarna…
Tack vare stöd från Jordbruksverket och EU kunde jag sommaren 2021 under fyra veckors tid resa runt mellan fäbodar i Sverige, från Svedbovallen utanför Järvsö i söder, till Hanhivittikko utanför Övertorneå i norr.
Jag fotograferade, skrev och redigerade, och resultatet blev Smöret smakte jag aldrig – recept, berättelser och traditioner från svenska fäbodar (2022). Om ni är intresserade så skickar jag gärna ett exemplar till er så ni får se hur det ser ut – fysiskt eller via länk, vilket som.
Vilket för oss till residensansökan…
Eftersom jag har mina rötter i just Järvsö är jag uppväxt med besök på Hälsingegårdar. Jag har läst ”allt” jag kommit över – från Lillie Clinells böcker om hur man åt förr i tiden, till Viola Adamssons finstämda matbok, och sedan allt däremellan.
Då föddes idéen. Tänk om vi kunde visa hur världsarvet en gång sett ut?
För, visst saknar vi maten på bordet? (Ja, jag har lånat bilden av er, bara för denna sida! Resten av bilderna har jag tagit själv.)
Bok: Hälsingegårdrnas matkultur
Min dröm är därför att laga rätter typiska för Hälsingegårdarna, gestalta det på gästabudet, och dokumentera detta.
Visionen är en bok som sätter Hälsingegårdarna i ett sammanhang, berättar om deras matkultur och hur den växt fram. Med väl utprövade recept, som går att njuta av även hemma med ett enkelt kök. På detta sätt blir det lätt att ta med sig en bit av gårdarna hem, eller ett sätt för nya besökare att lockas in.
Jag vet själv från fäbodboken, att många som inte haft så stor kännedom om fäbodar har blivit nyfikna, just därför att de är matintresserade. Tänk om världsarvet kunde tillgängliggöras genom maten?
Smöret smakte jag aldrig gav jag ut på eget förlag, och planen är att fortsätta ge ut mat- och kulturhistoriska böcker på detta förlag, både mina egna och andras. Jag har därför möjlighet att ge ut boken om Hälsingegårdarnas matkultur, och vara lyhörd från Hälsingegårdarnas egna önskemål om boken.
Föredrag
Jag är van vid att föreläsa om fäbodmat, på såväl fäbodar som Hälsingegårdar (Ol-Anders, så inte ett världsarv, men ändå!) och Jamtli.
Utöver boken vill jag presentera projektet som föredrag: dels blir det ett om Hälsingegårdarans matkultur, som förhoppningsvis kan hållas kontinuerligt på Hälsingegårdarna sommartid, som en del av programmet.
Dels blir det ett föredrag som diskuterar till de olika förutsättningarna för Södra Ölands odlingslandskap och Hälsingegårdarna. För att kunna göra en bra studie för detta kommer jag under sommaren 2026 att besöka Södra Ölands odlingslandskap på egen bekostnad för att samla information och fotografera.
Två kulturlandskap, väldigt olika förutsättningar. Väldigt olika matkultur. Hur har matkulturen växt fram till följd av förutsättningarna? Jag tror att det kommer att berätta mycket om hur regionalitet uppkommer, i Sverige men inte bara.
Utförande
Jag kommer att göra en första ”rekogniseringsrunda” under sommaren 2026 för att få bättre koll på de olika miljöerna och deras förutsättningar. Dessutom vill jag börja inhämta information för att göra efterforskningar.
Själva residenstiden skulle ägnas åt att insupa atmosfären, tillaga mat och gestalta den i rummen på ett tidstypiskt sätt, huvudsakligen genom fotografering men även genom videoupptagning. Självklart vill jag gärna följa med Hälsingegårdarna in i nutiden, och titta lite på de godsaker som idag serveras vid cafétillfällen!
Spridning
Trots begränsad marknadsföring och helt utan annonsering har fäbodboken nästan sålt slut på första upplagan om 1,000 ex. Jag håller därför på med en reviderad upplaga, som beräknas komma ut under försommaren 2027, samt en engelsk version.
Jag har en annan kunskap och plattform nu än vad jag hade när fäbodboken kom ut – framförallt via mejl, men även lite på Facebook och Instagram. Under våren 2026 kommer jag att satsa på att bygga upp dessa plattformar. Det gör att en bokpublikation lagom till säsongen 2028 kommer att ha bra marknadsföringsförutsättningar, för att sprida Hälsingegårdarnas kultur inte bara i Hälsingland, utan nationellt.
Och, får jag det tryckbidrag jag hoppas från annan aktör, så vill jag även se en engelsk utgåva, som gör det tillgängligt även för turister och en internationell publik.
Så… hur gör vi nu?
Att få göra detta projekt låter otroligt spännande. Jag har erfarenheten från bokprojektet med fäbodarna vilket gör att jag känner mig övertygad om att jag kan göra ett bra jobb.
Jag tvivlar inte på att ni får massor av kompetenta, spännande ansökningar. Nu håller jag tummarna för att det är mig ni väljer!